MINISTRY

   Amerikanska MINISTRY är definitivt det största och mest anrika industrimetalbandet som finns. Men nu har bandet kommit fram till återvändsgränden. Trilogin om USAs president George W Bush är avslutad i och med ”The Last Sucker” (13th planet Records) och efter en sista turné läggs bandet ner. Bandets gitarrist Tommy Victor tar sig ett snack om bandledaren Al Jourgensens känslor kring nedläggningen. Ger sin egna syn på det hela och påbörjar ett samtal om sitt egna band PRONGs återkomst till skivindustrin.   

   - Jag bor i en lägenhet mitt i Hollywood och jag trivs faktiskt jäkligt bra här. Det är en bra stad man behöver inte köra bil för att ta sig någonstans, lättaste sättet är att gå för att ta sig fram och det gillar jag, berättar 41 årige Tommy Victor glatt från sitt hem i Los Angeles samtidigt som han berättar om att han under ett par veckor måste finnas tillgänglig för att sitta i den lokala juryn vid rättegångar och där av ringt vid en konstig tidpunkt. Han ville chansa på att jag var hemma och det var jag ju som tur var, trots att bolaget sagt att intervjun skulle vara inställd.

   Vi har träffats förr, i Hultsfred 2006 stötte vi ihop nere på Gates Of Metal festivalen och tog oss ett långt snack om diverse musikaliska grejer – helt på tu man hand. Personligen har jag alltid varit ett stort fan av hans ordinarie band PRONG och således även glatt följt hans åtaganden i de andra band jag redan gillat innan han kommit med - DANZIG och MINISTRY. Ett kul och avslappnat möte som jag minns med stor glädje. Fick även där chans att träffa och prata med MINISTRYs överhuvud Al Jourgensen (som också visade sig vara en mycket trevlig herre), men att nu få samtala med Tommy känns verkligen okej.

   - Jag minns dig. Jag kommer ihåg att vi talades vid där nere vid turnébussen. Det var en ganska liten spelning för oss. Tycker alltid att det varit konstigt att lira i Sverige, för spelar man inte blackmetal eller klassisk hårdrock så går man inte hem hos er. Ni vet inte riktigt vad ni skall tycka!

   MINISTRY – som numera i övrigt, förutom Al och Tommy, består av John Bechdel på keyboard, Sin Quirin på gitarr, Jimmy DeGrasso på trummor och Tony Campos på bas (den sistnämnda axlar numera rollen som bassist efter att Paul Raven (1961-2007) tragiskt gick bort efter intervjutillfället) - som är kvällens huvudämne har nu släppt sin sista studioskiva någonsin – ”The Last Sucker” (13th Planet Records) och Tommy är helt klart nöjd med slutresultatet.

   -  Jag var egentligen bara med på halva inspelningen. Al skrev det mesta och även Sin och Raven har varit delaktiga. Jag höll egentligen på med PRONGs nya skiva och kunde bara vara med och jobba med MINISTRY från och till. Efter att nu ha hört hur skivan blev, är jag otroligt glad för den blev jävligt bra. Al gjorde ett kanonjobb.

   Hur var det för dig att jobba på två skivor med två olika band samtidigt?

   - Det var otroligt svårt, men samtidigt så kanske det hjälpte mig en del. Det man såg inte funkade i studion med MINISTRY kunde man ju ta med sig som erfarenhet under PRONG inspelningen. PRONG skivan är ju otroligt olik MINISTRY plattan och det blev nog så för att man jobbade med skivorna samtidigt – jag ville att de skulle dra åt olika håll. MINISTRY tog sju månader att göra medan PRONG tog en månad att sammanställa – så det finns klara skillnader. Jag har hållit till i både Texas med MINISTRY och i Los Angeles med PRONG, så det senaste året har varit mycket resande, skrattar gitarristen glatt.

STUDIORÅTTOR UT I FINGERSPETSARNA

   Men skriva låtar ihop med Al sker inte i förväg – Herr Jourgensen älskar studion.

   - Al gillar att skriva låtar när man är i studion. Kommer man upp med en idé så vill han ha in den direkt och lägga trummaskin på det omgående. Både han och hans tekniker John Bilberry gillar att jobba på det viset. Sen går vi vidare och jobbar fram någonting ifrån den första idén och så bygger vi upp en låt ifrån det. Så allt sker i studion hela tiden.

   På förra, mycket suveräna, skivan ”Rio Grande Blood”, som för övrigt var din första platta med MINISTRY, skrev du en hel del material. Hur kändes det att få kliva in i ett etablerat band och omgående få ta på sig rollen som den store låtskrivaren ihop med Al?

   - Det var en riktigt annorlunda situation. Jag var redan vän med Mike Scaccia (som lirade i MINISTRY 1989-1993 och 2003-2007) och de letade efter en andra gitarrist. Så jag ringde Al och han ville att jag skulle komma ner omgående och han frågade även om jag kunde hjälpa honom med några låtar han hade kört fast med. Så jag åkte ner och allt funkade bara hur bra som helst direkt. Vi kommer från samma musikaliska bakgrund och har samma åsikter och funkar helt enkelt riktigt bra tillsammans. Även jag och Raven har lirat ihop tidigare så allt bara funkade hur bra som helst, berättar han nöjt.

   Skrev du musik ihop med Glenn också när du var med i DANZIG?

   - Nej, Glenn kom alltid med idéerna till låtarna och så. Han hade en klar bild i huvudet hur låten skulle bli. Så där var det mer strikta linjer.

   Nu har det bara gått ett år mellan senaste skivan och ”Rio Grande Blood” – riktigt snabbt jobbat må jag säga.

   - Ja, verkligen. Vi var alla förvånade när Al sa att han ville gå in i studion igen. Han hade fullt av energi och idéer och kunde inte vänta utan ville in omgående. Han funkar så. Han är inte så himla noga med turnerandet, även om han alltid ger järnet när han väl står på scenen och på den senaste turnén har han varit på grymt bra humör. Han ville väl helt enkelt hålla igång både bandet och hans egna skivbolag. Han gillar när det händer saker.

   Med och gästsjunger på skivan är ingen mindre än FEAR FACTORYs frontman Burton C. Bell. Jag ber Tommy berätta om detta och han blir omgående lyrisk och drar igång i värsta piff och puff anda.

   - Det hela började när FEAR FACTORY spelade ihop med MINISTRY under sist turné i Tyskland. Då blev Burton och Al riktigt bra vänner. Burton har ett sidoprojekt som heter ASCENSION OF THE WATCHERS och när Al hörde demos med dem så blev han överlycklig och signade omgående bandet till sin label. Då passade han även på att fråga om han hade lust att sjunga lite på skivan. ”Die In A Crash” hade Al skrivit helt på egen hand men hade svårt med att få till sången. Så han bad Burton och mig om hjälp till att skriva melodislingorna och även att göra en text till låten och vi fixade det, berättar han mycket stolt.

HATA BUSH KAMPANJ

   De tre senaste skivorna, vilket startade med ”Houses Of The Molé” (Sanctuary 2004), kan ses som en trilogi om hatet mot George W Bush. Nu har bandet kommit fram till ändpunkten och enligt Al så skall bandet nu läggas ner? Varför? Kan du Tommy, ge svar på varför Al väljer att lägga ner nu?

   - Jag tror att han helt enkelt att han kommit till en punkt där han inte har mer att säga. Jag vet inte exakt hur många skivor MINISTRY släppt sedan de började men det borde vara runt tjugo och det känns som att han kommit till en punkt där han känner att han inte har mer att ge. Men jag vet faktiskt inte med säkerhet varför han lägger ner?

   - Jag tror han både vill och kommer att satsa mer på producerande, mixande och på det egna skivbolaget, istället för att behöva oroa sig för turnerande och den stress som MINISTRY för med sig. Men han har verkligen lagt ner hela sin själ i det här bandet och den nya skivan är verkligen den stora finalen. Jag tror även att han känner att detta är det ultimata MINISTRY albumet. Det har verkligen allt och det är någonting som han alltid velat släppa ifrån sig. Många av MINISTRY plattorna har dragit åt lite olika håll, men ”The Last Sucker” är verkligen som en ren sammanfattning av hela karriären.

   Men visst är det konstigt att han lägger ner nu när bandet verkligen har fått sig en stor uppsving igen?

   - Ja, jag håller med dig och så har alla vi som är närmast honom också känt. Vi är även sorgsna över att det inte blir något mer med bandet. Jag har verkligen älskat att vara en del av MINISTRY och kommer definitivt att sakna turnerandet. Men Al har aldrig gjort något för att bli kommersiell eller för att sälja mycket plattor. Han har alltid varit stolt över MINISTRY oavsett hur det har gått för bandet – det är stort av honom!

   Vad kommer du själv att pyssla med framöver när bandet väl är nedlagt?

   - Jag kommer att satsa på PRONG…

   -...vänta lite, avbryter sig Tommy med världens tjutande polis sirener i bakgrunden utanför det öppna fönstret han sitter vid. Det blir för en stund så högljutt i telefonen att det är omöjligt att prata. Men så är det om man bor mitt i smeten. Han tar snabbt upp ämnet igen när det lugnat ner sig en aning.

   - Vi är precis på gång med en ny skiva framöver – ”Power Of The Damager” (13th Planet Records) och jag skulle gärna vilja ta ett snack med dig om det framöver om det är okej för dig. Så du får höra skivan och så. Men nu skall vi turnera en sista vända med MINISTRY och sedan skall vi ut med PRONG så det rullar på rätt bra. Sen blir jag ständigt tillfrågad om att hoppa med lite här och var och i framtiden får jag se om tiden kanske räcker till för att vara med någon annanstans.

   Gillar du att hoppa med och spela i lite olika band?

   - Japp. Jag är även med i ett lokalt Los Angeles band också – THE CITIZEN VEIN, där jag spelar bas. De, PRONG och MINISTRY håller mig fullt fullsatta för tillfället. Jag gillar både att spela gitarr, bas och att sjunga så jag är verkligen öppen för vad som kan hända i framtiden.

   - Det är samma med Al, han gillar verkligen att hålla igång och är med i flertalet band och projekt. MINISTRY har tagit mycket av hans tid och jag tror att han även vill ägna sig mer tid åt dem plus att kanske få det lite lugnare. Det för allt med sig en massa problem med att ha ett större band. Det är samma med mig och PRONG. Själv gillar jag att gå ner med några vänner och lira covers på någon bar eller så – det är en underbar grej som jag definitivt gillar att göra emellanåt.

   Det var ett tag sedan du höll på med PRONG?

   - Ja detta är fjärde gången jag plockar upp bandet igen, skrattar Tommy och påpekar än en gång att han gärna vill att vi skall fortsätta samtalet några veckor senare för att få utveckla det hela mer, detta p.g.a. att det inte hinns med under detta intervjutillfälle.

SAKNADEN AV TURNÉLIVET

   På nya MINISTRY plattan finns en cover på THE DOORS ”Roadhouse Blues”. Man undrar ju verkligen hur de kom fram till att göra en cover på den låten?

   - Al har alltid gillat att göra covers och nu ville han verkligen göra något riktigt klassiskt amerikanskt. I och med att denna låt ständigt spelas på radion här så tyckte vi att det var kul. Dessutom tyckte vi att den kunde lätta upp skivans tunga tema lite. Alla älskar den men själv var jag verkligen tveksam till om vi verkligen skulle köra den – men den blev riktigt cool i sin MINISTRY tappning. Jag tror vi har lagt mer tid på den låten än någon av våra egna som finns med på skivan, vilket är lustigt, skrattar Tommy.

   Vid intervjutillfället har bandet börja jobba på den kommande coverskivan som skall komma någon gång i vår, så än finns det lite kvar att göra. Tommy pratar glatt om Sverige och hyllar Göteborg som Sveriges bästa stad att spela i.

   Vi snackar en hel del om spelningar och festivaler och han berättar om första gången han träffade Al – nere i Belgien på Graspop festivalen.

   Jag har förstått att du kommer att sakna turnerandet med MINISTRY!?

   - Ja, oerhört! Jag älskar att spela live. Men jag förstår och respekterar hans beslut att lägga ner bandet. Det är grymt mycket arbete kring bandet.

   Han berättar glatt om vilka medlemmar som skall ut på vägarna med bandet. Han vet då inte om att Paul Raven tragiskt skall gå bort senare under hösten.

   Paul hade precis som MINISTRY kommit fram till sitt livs ändpunkt, en turné kvar sen är det slut – låt vila i frid!

   www.thirteenthplanet.com