DRACONIAN

   Slave To Metal tog sig en helhelg i Karlstad för musikaliska händelser. Lördagen vigdes åt Säfflekombon DRACONIANs releaseparty till nya given ”Turning Season Within”. En grym platta som till bredden är fylld av härlig goth/doom. Undertecknad slog sig ner vid ett bord inne på Arena för att göra en exklusiv intervju med hela bandet! Det tillhör verkligen inte vanligheterna att man intervjuar ett helt band (det anses ofta för svårt), men det känns som att det är dags för DRACONIAN att få komma till tals. Bandet är verkligen på gång och berättar om medlemsstrul, vad som skulle hända om sångerskan skulle lämna bandet och om hur de blev det bäst säljande hårdrocksbandet i Israel!

   - Det skall bli så otroligt kul att äntligen få spela lite nya låtar live!, utbrister DRACONIANs gitarrist Johan Ericson glatt ifrån soffan han sitter vid snett emot mig. Bandet är fyllt av förväntan inför kvällen. Vi sitter inne vid ett bord på Arena i Karlstad, spelstället som kvällen till ära skall få agera värd för releasefesten av tredje fullängdaren ”Turning Season Within” (Napalm). Här skall ljuda doom och goth ut ur högtalarna tills det är dags för bandet att äntra den lilla scenen inte långt ifrån baren. Bandet sitter uppradade runt bordet - gitarristen Daniel Arvidsson (för dagen väldigt tystlåten), bassisten Fredrik Johansson, sångerskan Lisa Johansson, trummisen Jerry Torstensson, nämnde Johan och sångaren Anders Jacobsson. De är alla här för att fira av det släpp som följer upp de tidigare alstren ”Where Lovers Mourn” (Napalm, 2003), ”Arcane Rain Fell” (2005) och ”The Burning Halo” (2006). Den sistnämnda räknas inte som en ”riktig” skiva då den är en samling av covers, ett par nya låtar och några nyinspelningar av gamla ej utgivna demospår.

   - Det känns rätt så nervöst att spela inför folk som känner en väl, säger Fredrik och får snabbt medhåll av de andra. Bandet har inte spelat ihop på ett tag och de sticker inte under stol med att de är lite nervösa. Efter en stund glider vi dock in på ämnet för kvällen. Den nya plattan!

   - Vi har aldrig varit så nöjda med en platta tidigare som vi är denna gången. Det känns som att allt blev rätt. Produktionen blev också otroligt bra, berättar Anders samtidigt som alla andra bryter in och pratar i mun på varandra.

   Inom de mått ni spelar inom så känns plattan faktiskt lite snabbare och tyngre reflekterar jag. Var det något ni eftersträvade?

   - Vi ville ha mer upp-tempo på materialet och det var faktiskt något som jag tänkte på när jag skrev låtarna. Vi ville få det just för att få mer variation i live setet. Vi har känt när vi varit ute och lirat att vi har behövt det, svarar Johan snabbt.

   Men att de skulle ha dragit in några nya influenser i bandet är inget de vill kännas vid.

-          Nej, jag vet inte. Det är väl bara mer rytmiskt än tidigare, fortsätter han.

 ETT TYNGRE SOUND

   Det känns billigt att påstå med tanke på att ni har spelat in skivan i Fascination Street Studios, men ni låter faktiskt mer OPETH än MY DYING BRIDE denna gång! Det blir helt tyst i en sekund som känns otroligt lång innan Anders med ett skratt utbrister:

   - Det gör vi faktiskt!

   Var det ni som ville få produktionen, ljudmässigt, åt det hållet?

    - Nej. Vi har velat spelat in där i många år men visst berodde valet av studio p.g.a. att KATATONIA och OPETH har lirat in där, erkänner Johan.

   Ni har ju provat några studios genom åren (rättare sagt i tur och ordning: Studio Mega med Christian Silver, Studio Underground med Pelle Saether och hemma i Säffle av bandet själva) – vad har det varit för sound ni har eftersökt utan att lyckats?

   - Vi har alltid velat haft ett tyngre sound på skiva än vad vi lyckats få tidigare. Vi har alltid varit missnöjda tidigare gånger, oftast p.g.a. att det varit för rent och tunt ljud. Men den här gången lyckades vi få precis det ljud vi eftersträvat. Allt har lyfts fram i ljudbilden och det gillar vi, berättar Anders.

   - Vi har verkligen kollat upp vad vi ville ha för ljud den här gången. Man kollar ju mycket på andra artister vad de har för ljud, inflikar Fredrik.

   - Detta var ju det bästa valet, tillägger Johan.

   - Och det dyraste, men det var det värt!, skrattar Lisa.

   Ja det går väl hand i hand. Vill man ha kvalité så kostar det.

   - Nu fick ju bolaget valuta för stålarna också, säger Jerry.

   Antar att Napalm är nöjda med er om de hostade upp mer stålar denna gången?

   - Ja absolut. De har varit nöjda med oss hela tiden och tycker att vi säljer bra och så. Plus att vi har alltid fått göra vad vi vill. Jag tycker att man kan kräva lite och sätta ribban högre om man vill utvecklas som artist, utvecklar Anders.

   - Sen tilltalar det ju skivköparen också om det är ett bra ljud. Det finns många band som låter liknande varandra och då gäller det ju att sticka ut. Har man bara bra låtar i grunden så gör ju ett bra ljud att skivan blir otroligt lyssningsvärd, funderar Fredrik.

   Och bandet var mer förberedda än någonsin inför den nya skivinspelningen.

   - Låtarna var väldigt färdiga denna gången, vi visste precis vad vi skulle göra, berättar Johan innan Lisa utvecklar det hela mer konkret.

   - Nu var allting klart och nu var redan alla sångpartier klara i förväg. När jag gick in för att lägga min sång så visste jag redan på förhand precis vart den skulle läggas och hur den skulle vara. Det kändes gott att vara så förberedda redan innan.

   - Vi lirade t.o.m. in en hel demo på plattan innan det var dags att dra till studion!, tillägger Anders.

   Bandet tror att de kommer att återvända till Örebro även nästa gång, men det hänger på om studion kommer att finnas kvar eller ej. Allt sådant är väldigt osäkert i den här branschen, hur som helst vill de i alla fall jobba med David Castillo, Johan Örnborg och Jens Bogren igen.

ATT BLOTTA SIG

   Vi återvänder till musiken och texterna på plattan. Denna gång har Anders författat texter som är mer självupplevda och går än mer på djupet än vad tidigare plattor erbjudit. Något han känner var helt rätt. Dessutom har han softat till texterna i motsats till musiken som gått ett hårdare anslag till mötes.

   - Just det tyckte jag var ganska coolt! Det skapar en kontrast att ha emotionella och personliga texter, de är visserligen rätt mörka, men jag tyckte att det var bra, berättar Anders lugnt och fortsätter…

   - Förr har jag alltid bromsat mig själv, men nu öppnade jag upp mig mer.

   Var inte det jobbigt då?

   - Nej jag vet inte. Men jag tycker att det är viktigt att kunna släppa in andra för att de själva skall kunna känna igen sig. Sen så är texterna otroligt viktiga för våra fans. Folk som lyssnar på sådan här musik bryr sig väldigt mycket om texterna.

   Jag vänder mig mot Lisa och undrar såklart hur hon tycker att det är att gå in och sjunga till vissa bitar av Anders texter?

   - Nu är det ju mer grejer som man kan ta till sig. Förr har man ju inte riktigt vetat vad han menar, skrattar hon glatt. Anders bryter in.

   - Förr har det ju varit mer abstrakt, och det är ju bra i sig för då kan man ju tolka som man vill, men nu är det ju definitivt mer öppet och lättolkat.

   Sedan jag intervjuade bandet i samband med debuten för några år sedan är det bara Lisa, Jerry, Johan och Anders som varit bandets fasta punkt i övrigt har det bytts en del medlemmar och jag är inte förvånad det minsta. Man hade det på känn redan vid sist intervjutillfälle då de berättade att alla inte var beredda att offra lika mycket för bandets bästa.

   - Vi var lite ”Gubb-griniga” den gången du intervjuade oss sist utbrister Anders och alla runt bordet börjar garva stort.

   - Som sagt vi var lite missnöjda med en del saker då och som du ser så är ju inte de personerna kvar i bandet nu!

   Alla är dock överens om att känslan i bandet numera är väldigt harmonisk. De trivs otroligt bra ihop och kombinerar varandra bra. Keyboardistplatsen har de nu lämnat därhän. De har haft en del strul på den platsen och i det senaste fallet stod det mellan två tjejer varav den ena var en jäkel på att spela men där personkemin inte funkade och med den andra var det exakt tvärtom. Hade de gått att kombinera de två tjejerna till en så hade det varit det ultimata konstaterar bandmedlemmarna med ännu ett grav. Vad tror ni att fansen säger nu då när keyboardisten försvinner live?

   - Det lär väl vara någon som klagar, jag vet ju hur jag själv är när jag går på konserter, konstaterar Johan med ett leende.

   - Jag har ju läst en del kommentarer på forumet och så men det ger väl sig…, tillägger Anders.

   Hur kommer sig styrkan hos er fyra som har hängt med hela tiden sen debuten?

   - Vi är dedikerade. Vi vet vad vi vill, svarar Johan och Anders i mun på varandra. Sedan fortsätter den sistnämnda.

   - Lisa har ju blivit väldigt viktig för gruppen, tror aldrig vi skulle ersätta henne om hon slutade.

   - Tack!, fnittrar Lisa.

   - Grejen är ju att vi alltid har kört tjejsång. Vi hade det redan på första demon, så det där snacket om att vi skulle vara ännu ett ”beauty and the beast” band som hakat på trenden känns väldigt uttjatat, fräser Anders.

   På debuten tyckte de att Lisa fick för stort utrymme i ljudbilden men det är helt klart något som de tycker har rättat till sig rejält nu.

DET NYA BEATLES

   Bandet har spelat några enstaka festivaler och ett fåtal spelningar. Men de hoppas på en ändring på den fronten. De vill ut och lira rejält och bli varma i kläderna. De känner att varje spelning blir som att börja om på nytt så som det funkar nu.

   - Men ändå så känner jag att det är först nu som vi är redo att ut och spela live. Efter debuten var vi inte redo för att köra en större turné, men nu tror jag definitivt att vi är redo att ta oss an det, säger Jerry sömnigt från sin plats i soffan.

   Drömmen vore att få ut och spela med MY DYING BRIDE eller SWALLOW THE SUN. Band som kanske inte drar så mycket publik, men ”rätt” folk. Dock var bandet i Israel i augusti i fjol till en spelning ihop med THERION. En riktigt udda upplevelse enligt bandet!

   - Bokaren har försökt få dit oss ända sedan vi släppte debuten och nu funkade det. Vi är tydligen det bäst säljande hårdrocksbandet i Israel enligt han som driver hårdrocksstationen där, berättar Anders stolt och Jerry vaknar till liv och blir helt i extas när minnena förs på tal.

   - Vi fick ju mycket mer publicitet än THERION. Vi var på första sidan på Tel Aviv News!

   - Jag har ingen aning hur det kommer sig, men vi säljer tydligen mer än typ IRON MAIDEN där nere, tillägger Anders innan Fredrik bryter in. 

   - De kom med en bunt som var så här stor (Fredrik måttar en femton – tjugo cm med sina fingrar) med grejer som publicerats, och det var bara inför den här spelningen! Helt sjukt!!!

   - De skriker som BEATLES fans där nere i Israel när man spelar – HELT SJUKT!, avslutar Anders.

   Vi blir sittandes en lång stund och pratar skivkontrakt, spelningar och framtidsplaner. Efter en rejäl pratstund säger vi adjö till varandra för en stund. De går vidare och skall spela biljard, jag själv väljer att dra mig mot lägenheten jag lånat över helgen (Tack Dick!!!). Senare på kvällen blir det dags för releasepartyt (som går att läsa om under live recensioner) – ett releaseparty som förhoppningsvis påbörjar en ny era för bandet. Kolla upp detta goth/doom band – helt klart det bästa Sverige har att erbjuda inom genren! 

   www.draconian.se

Daniel Eriksson
Foto: Therés Björk