DANZIG
Glen Danzig är mer än bara en musiker. Han är en levande legend, en ikon och institution inom hårdrocken. Hans bluesbaserade hårdrock har gått få förbi. Alla har en åsikt om honom precis som han själv har en åsikt om allt och alla. Han skräder inte orden och det tillhör vanligheterna att intervjuer ställs in på löpande band och att telefonlurar blir kastade i örat. Men Slave To Metal visar sig ha tur. Glen är på strålande humör och han svarar mer än gärna på frågor om nya dubbelgiven ”The Lost Tracks Of Danzig” (Evilive/Soul Food) som innehåller en massa tidigare outgivet material plus tar sig ett snack om terrorister, serietidningar och Dolly Parton!
- Det är inte alla av dem, men det är helt klart de bästa! Jag ville inte släppa vad som helst, men många fans har hört av sig genom åren om att de vetat att jag har haft demos liggande och undrat om jag inte kan släppa det. Jag har haft den här plattan i mitt huvud under många år, men det är först nu som jag fått tillfälle att jobba med den och kunna få den klar, skrattar en gladlynt Glen Danzig i andra änden av luren där han sitter på sitt kontor denna sommardag och svarar på hur tanken med att nu släppa tidigare outgivna spår som en dubbelcd under namnet ”The Lost Tracks Of Danzig” kom upp. Är alla spåren gamla inspelningar eller har du spelat i dem på nytt? - De flesta av dem har jag fått göra klart nu innan släppet. En del fick arbetas om lite och en del fick mixas om etc. etc., så det var en hel del arbete och dessutom jobbade jag ju helt för mig själv med detta projekt. - Jag började jobba med dem så sent som i fjol trots att idén funnits länge. En del av spåren låg på så gamla inspelningsband att de inte ens rullade på bandaren – så med en del av låtarna var det ett riktigt pusslande innan jag fick ihop det. Som sagt, jag har haft denna release i tanken under många år, men jag har aldrig fått tid att greja klart plattan förens nu – så det känns så jäkla skönt att den äntligen är ute. Som sagt denna Glen Danzig som är känd för sitt bistra humör har som vana att ställa in intervjuer på löpande band och tidningen Close-Up fick luren i örat vid deras intervjutillfälle med den lilla mannen med den hårda rösten ungefär vid samma tillfälle som mitt ägde rum. Men jag verkar ha tur, Los Angeles baserade Danzig är på ett strålande humör och han pratar glatt på om sina förehavanden med ett stort leende på läpparna. Många av spåren på den nya dubbelgiven är spår som inte tog sig till ordinarie studioplattor, vilka i tur och ordning är – ”Danzig” (American, 1988), ”II- Lucifuge” (1990), ”III – How The Gods Kill” (1992), ”4P” (1994), ”5 – Blackacidevil” (Hollywood Records, 1996), ”6:66 – Satans Child” (Nuclear Blast, 1999), ”777 – I Luciferi” (Spitfire, 2002), ”Circle Of Snakes (Regain, 2004) – enbart för att de inte passade plattornas ”teman”. Det måste ha varit ett helvete att plocka bort spår vid inspelningstillfällena när man vet att det är riktigt bra låtar man väljer bort? - Det är tyvärr bara någonting man måste göra om man vill att skivan skall vara eller gå i en viss riktning. Ibland finns det ruggigt bra låtar som man tyvärr bara måste välja bort, men sånt är det. En av dina låtar som släpps först nu är ”Crawl Across Your Killing Floor”, enligt mig en av de bästa låtar du någonsin gjort… - …Coolt att du tycker det, avbryter han snabbt och tackar mig innan han berättar att en video spelats in till låten. Vad har du själv för favoriter utav de tidigare ej släppte spåren? - Samma låt som du nämnde plus ”Warlok”, ”Satans Crucifiction” och ”Lady Lucifera” plus säkert någon mer. Då måste du tycka att det är väldigt kul att du har dem ute nu då officiellt? - Ja absolut. Det är alltid svårt att nämna sina egna favoriter, men sedan har säkert fansen en del andra favoriter och tillsammans korsläggs detta och då visar det sig säkert att alla låtarna fyller sin funktion. - Jag har lagt låtarna i kronologisk ordning och det är allt ifrån låtar innan första plattan fram till ”Lady Lucifera” som är skriven vid ”Circle Of Snakes” tiden.
COVERS OCH TERRORISTER Du har även med några covers på skivorna – ”Buick McKane” av T REX, ”Caught In My Eye” av THE GERMS och ”Cat People” av David Bowie – är det låtar som också var tänkta till att hamna på skivor från början också? - Nej, det var mer att varje gång vi gick till studion för att spela in en ny skiva så var vi alltid klara efter typ tre till fyra dagar och då hade vi alltid tid över. Så vi brukade ha tiden till att spela in lite extra låtar, bl.a. en hel del covers. ”Caught In My Eye” och ”Cat People” gjordes till en EP vi tänkte släppa men det blev tyvärr aldrig av. ”Buick McKane” skulle vara med på en skiva från American som skulle stötta abort rättigheterna, vilket USA generellt sett är emot, men den kom heller aldrig ut.
- Ja, absolut. Många av banden jag gjort covers på är band som jag gillat riktigt mycket enda sedan jag var liten. Som du sa tidigare så har ni spelat in en video – berätta mer om det. - Det var riktigt kul. Vi spelade in i gammal hederlig Danzig anda i svart och vitt. Vi spelade in i riktig gammal västern-miljö och jag går och släpar en likkista bakom mig och det är lite getskallar och sånt.. det var riktigt kul, skrattar Glen högljutt ifrån andra sidan Atlanten. Han lovar att det kommer att göras fler videos ifrån dessa tidigare ej utgivna låtar men någon turné blir det inte. Han svarar med ett skratt när jag för det på tal. - Ha, ha, Nej, jag vill inte turnera längre! - Kanske att jag kör några gig här i USA men till Europa kommer jag nog bara för något enstaka gig. Jag gillar inte alla extremister som finns i Europa. Utveckla gärna det… - Du vet alla galna extremister som är helt sjuka i huvudet! - Vill jag dö och bli sprängd så vill jag bli det här i USA och inte i Europa. Jag hatar all typ av religion och alla som skall spränga varandra för att deras tro är den rätta. Har detta hängt fast i dig sedan 9/11 och inflygningen i WTC? - Nej, inte direkt. Men det har helt klart blivit värre. Det eskalerar hela tiden och ingen ser till att det stoppar, så jag lär stanna här i staterna istället. Festivaler då? Är inte det något som lockar att flyga över till då? - Kanske att jag kommer över för en show, men vi får se. - Är Slave To Metal en tysk tidning? Nej, svensk! - Ok. Men det är en stor skillnad. Jag älskar Sverige! Skandinavien är en stor skillnad mot övriga Europa. Jag intervjuades nyss av en polack, så jag trodde att jag fortfarande höll till med intervjuer där nere. Som han berättar så har han en viss kärlek inför vårat avlånga land och sist studioskiva ”Circle Of Snakes” släpptes av ett svenskt bolag. I samband med det släppet var Glen överskickad hit för att göra promotion. Själv fick jag en tid för en session med honom nere i Göteborg. Väl vid ankomst letade jag och skivbolagskillen upp en lämplig plats att göra den på, men fem minuter innan intervjun skulle bli av så meddelade Glen via sitt bolag att han inte ville göra någon intervju med mig. Det var bara till att vända och åka de sjutton milen hem igen utan något som helst material. Nu har jag som sagt mannen i telefonen och kan ställa honom mot väggen. Han blir faktiskt en aning bekymrad och ber till och med om ursäkt. - Jag ber om ursäkt för att det blev så. Det är inte ens säkert att jag fick reda på att du var där för en intervju, det funkade sådär med allt det där och de pressade mig hårt och satte upp hur mycket intervjuer som helst. Det är inte helt omöjligt att de skyllde på mig trots att jag inget visste.
FRÅN JOHNNY TILL DOLLY Men åter till hans musikaliska åtaganden. Finns det material och planer på en ny studioskiva framöver? - Jag har bara några spår gjorda och har inte tänkt så mycket på det faktiskt. Jag har hållit på med en ny bok och just nu håller jag på att spela in Doyle ifrån THE MISFITS soloalbum. Vad har du själv för medlemmar med dig nuförtiden? - Jag vet inte riktigt. Vi får se. Blir det aktuellt med shower så får jag ringa runt och höra efter vilka som finns tillgängliga. Du har bytt medlemmar ganska ofta på senare år, vad är anledningen till det? Är det att du snappar upp vilka som är lediga eller vad beror det på? - Jag gillar att jobba med olika musiker hela tiden. När jag bildade DANZIG från första början var min tanke att ha olika musiker på varje skiva, men det blev inte så. Det var en av anledningarna till varför mitt samarbete med Rick Rubin avslutades. Han ville att jag skulle ha samma medlemmar hela tiden. Men så som jag har det numera är så jag alltid velat ha haft det. Har du någon kontakt med några av dina gamla medlemmar nuförtiden? Nej! Varför inte? - Det beror på vem av dem du menar? Typ John Christ etc.? - Nu var det ett tag sedan jag träffade honom men vi ses emellan åt och så är det med flera av mina gamla medlemmar. 1999 gjorde du en SAMHAIN reunion turné, kommer detta att ske igen? - Nej!, skrattar han glatt. Nej det var en engångsgrej och vi gjorde nyligen klart en box som skall släppas. Han har många järn i elden och Glen har även hunnit göra en ”Black Aria II” platta också. Dessa underliga instrumentala skivor kräver sin förklaring och jag lämnar över ordet till huvudmannen själv. - Det är väl som någon typ av soundtrack musik? - Jag har alltid gillat mörk klassisk musik som typ Wagner etc. och ville själv i början på nittiotalet prova på att göra något mer udda än det jag höll på med i mitt huvudband. Då blir det en ”Black Aria III” i framtiden? - Ja det blir det bara jag kommer upp med ett bra tema för skivan. Troligtvis så blir det en om mytologiska odjur eller en om helvetets historia, säger han med en avslutande skrattsalva. För en herrans massa år sedan gjorde du låten ”Thirteen” till Johnny Cash – hur var det? - Det var en skön känsla. Jag var och träffade honom och han var riktigt trevlig. Han var både trevlig och cool på samma vis – det är få förunnat. Kanske är det rent av så han ser på sig själv. Att det är svårt att vara båda delarna men det tar jag inte upp utan vi fortsätter prata om låtskrivandet. Även Roy Orbinson fick ju en låt av Danzig en gång i tiden. - Det är bara de två som jag skrivit låt speciellt till, det är ju många som kör covers på mig, men det är bara de två som fått specialskrivna låtar av mig. Läste någon gång att du skulle vilja skriva en låt till MOTÖRHEAD. - Ja, det skulle jag verkligen vilja göra!, svarar han direkt. Du har aldrig kontaktat dem? - Jag träffar dem ju rätt ofta ute på vägarna och om Lemmy skulle vilja det så kommer han nog och frågar mig hoppas jag. Då skulle jag inte tveka det minsta. Någon annan artist som du skulle vilja skriva låt till om du fick drömma lite? - Jag skulle vilja skriva en låt åt Dolly Parton! Det hade varit en ära, jag gillar verkligen henne och tror jag skulle kunna göra en låt som passade henne perfekt. Men även åt Ozzy Osbourne, men jag tror inte att han hade fixat det, det hade nog blivit för mörkt och hårt tror jag, säger han med en skrattsalva som följd.
BÖCKER MED VÅLD Evilive är Danzig egna bolag sedan många år tillbaka och hans trivs med att ha det så och att sedan licensiera ut skivorna istället. - Det ger mig mer frihet och jag har alltid jobbat på sånt här vis i någon utsträckning. Vi snackar en del om samarbetet med svenska Regain och hur det funkade där. Han berättar om en del strul, som då denna intervju skrivs ner borde vara löst – så det skippar vi helt och hållet. Istället koncentrerar vi oss på det han gillar bäst. Sitt serietidningsförlag Verotik. - Vi expanderar hela tiden. Och nu går vi ifrån rena serietidningar till serieböcker istället. Serietidningsmarknaden har tagits över av små ungar och mina historier lämpar sig inte för små barn, så därför byter vi nu format. Detta är verkligen vad jag lever för. Är detta ett intresse som har hängt med dig sedan du var liten? - Ja och jag har alltid velat ändra stilen på dem. Här i USA har det inte funnits några riktigt våldsamma och galna serier förut och jag ville ändra på det. I övriga världen har detta fenomen levt länge men inte här och det var något som jag verkligen ville ändra på. Vi satsar numera också på helfärg istället svart vitt. Vi slår med andra på stort numera och det går riktigt bra för oss. Han skriver det mesta av historierna men målar och tecknar väldigt lite nuförtiden, han hinner helt enkelt inte med. Utöver detta skriver han en del skräck böcker som inte är rena serier utan mer av böcker och det är detta han vill utveckla mer i framtiden. - Jag lever dag för dag, men visst har jag tänkt mig att även göra en ny studioskiva med Danzig. Musik är fortfarande en stor del av mitt liv och kommer så att förbli. Som avslutning vill jag gärna ha reda på mer om det klipp som ligger på Youtube där Glen får sig en käftsmäll utav en i bandet NORTHSIDE KINGS, något som han absolut inte vill utveckla mer. - Äh, det är bara ett klipp där de ville sätta mig i trubbel, svarar han slött och lite förnärmat. Vi slöpratar om diverse framtida saker innan det är dags att lägga på och man kan lugnt påstå att Glen Danzig har återvunnit mitt hjärta igen. Han visade helt klart sin bästa sida denna dag och vad kan man mer begära av en man som dragit över sin intervjutid med det dubbla mot vad som var uppbokat.
Daniel Eriksson |
Jag antar att du är en fan av dessa banden.