THE BJORN
Boråsgänget THE BJORN fullängdsdebuterar med ”2011” (Rambo Music) – men bandets frontman Björn Johansson är ingen duvunge i branschen. De år han levt längre än de övriga bandmedlemmarna har inte enbart inneburit slitnare hår och rynkor. Hans år i USA och levernet bland Los Angeles rockelit har gett honom perspektiv på livet. Efter år av slit, krossade drömmar och brutna löften tar han dagen mer som den kommer och tillsammans med sina bandkompisar upplever han nu sina bästa musikdagar. Inte ens en trummis som inte kan torka sig i röven kan stoppa THE BJORN - Sveriges framtidshopp!
Hur kommer det sig att man döper sitt band till THE BJORN? - Jag bodde i USA i tre och ett halvt år och där startade jag ett nytt band. Vi körde på och menade allvar och repade varje dag. Vi hade produktionstid och var uppe i New York och spelade in och så kom den klassiska grejen – det föll isär. Då kände jag att fasen de här låtarna har jag lagt så jäkla mycket jobb på så jag måste få fortsätta med. Jag pratade med de andra bandmedlemmarna och de menade på att det inte kändes rätt att en av killarna fortsätter. Så då sket jag i det och åkte hem till Sverige igen. Jag tänkte helt att jag skulle skita i musiken, men det kunde jag ju inte göra, säger Björn med ett skratt! - När det var dags att köra igen så ringde jag killar som jag visste var bra människor, kompisar som var jävligt bra på att spela. Så jag sa att jag hade lite grejer som jag ville jamma. Det var Micke (Andersson, gitarr), Jonas (Högberg, trummor) och Jonathan (Blomberg, bas) jag då ringde! Men grunden var egentligen att jag ville känna på det hela. Jag sa från början att jag tänkte döpa projektet till THE BJORN och att jag egentligen inte hade en aning om vart det skulle leda. Det var en kille i USA som sa till mig när vi hade det gamla bandet i Staterna och frågade varför vi hade ett vanligt jävla bandnamn när jag hade ett så coolt namn – Bjorn. För dem är det ju jätteexotiskt. Han sa byt till BJORN eller THE BJORN, det hade varit mycket mer slagkraftigt och tanken har legat kvar sen dess. Själv kände jag ju att det kan man ju inte göra, det är ju en väldig egotripp. Men sen efter när det föll isär så kom jag på att det hade ju inte varit så dumt. Då hade ju ingen klandrat mig om jag hade velat fortsätta med låtar som jag faktiskt hade skrivit under projektnamnet THE BJORN!? Det är egentligen en tanke, att ha startat ett projekt som jag kan dra med mig resten av mitt liv utan att behöva lida i fall någon…, Björn hejdar sig en aning. …allting kan hända i livet! En bandmedlem kanske skaffar barn och flyttar till ett annat land. Jag vill kunna fortsätta och ha ett projekt som är mer långsiktigt än så! De här killarna är ju de rätta för det här bandet – det är ju ingen tvekan! Vi kände allihop från första stund att det fanns något här! Men att tala med Björn om bandet han hade i USA är inte att tala om, inte ens vad de hette! - Skall jag verkligen promota det? Nej, vi skiter i det! Bandet finns inte kvar idag och jag vill inte ge dem någon credit. Det är över! Vad var det som gjorde att det sket sig med bandet där? - Hela grejen vi gjorde där borta var väldigt mycket Rock n´ Roll! Vi bodde i Hollywood, ihop i samma lägenhet och körde hela prylen rätt av. Det var Rock n´ Roll från huvud till tå – vi var ute och festade och spelade konstant. Men när vi var uppe i New York så sprack det hela. Producenten som hade raggat upp oss klickade inte med bandet och det blev för mycket Rock n´ Roll för att det skulle hålla helt enkelt! Men jag har lärt mig jäkligt mycket av det och är ytterst vaksam om vilka man släpper in i ett samarbete eller vilka man vill jobba med. Det viktigaste för oss i det här bandet är väl egentligen att ha människor som är bra människor och entusiastiska för det dem gör. Det är nummer ett, när vi diskuterar samarbeten. Att Björn tog sitt pick och pack och flyttade ifrån Vårgårdatrakterna till Los Angeles från första början var att han till skillnad från många andra vågade ta tag i sina drömmar. - Jag var/är en arbetare som bodde i en liten by och jobbade i en fabrik och kände att jag kommer bli fast här! När man bor på ett så litet ställe som jag gör så har man provat alla konstellationer som finns och har inte hittat ”dem där” bandmedlemmarna som man vet att man behöver. Det är alltid en svag länk som gör att man känner att det inte kommer att funka i längden. Jag har alltid haft ett begär av att göra musik och hade inte hittat rätt gubbar. Så en dag stod jag där i fabriken och kände bara att jag måste bara härifrån, jag måste leta musiker. Så jag gjorde en ansökan till Musicians Institute i Los Angeles och kom in. Så jag åkte över och pluggade där och så använde jag det som nätverk för att hitta andra musiker. I början var det bara jag och en trummaskin, jag gick upp och körde låtar som jag skrivit och så sa jag ”-Tjena jag heter Björn och jag letar efter bandmedlemmar!”. Det var min grej och till slut så var vi fyra skrattar Björn. Det är en jättecool upplevelse och åren där har format mig rejält. Jag mötte så mycket människor som riktigt brinner för musiken. De kör hela indieprylen och är jättepassionerade. Har du fortfarande kontakt med några där? - Ja jag har det via nätet. Men tiden i Los Angeles är inget som Björn ångrar, USA vistelsen har helt klart format honom. - Texterna handlar mycket om upplevelserna i Los Angeles. Jag skriver ju texterna och väljer ju ämnen i låtarna och många grejer har jag skrivit av mig. Jag säger ju det inte rakt ut i texterna men många saker som jag upplevde där finns helt klart med på ”2011”. Människor som jag mötte, tragedier och saker som man samlat på sig genom livet. Under åren i Los Angeles hann Björn med att hänga en hel del i ”Rock n´ Roll smeten” och han har gedigna minnen därifrån. - Vi öppnade bland annat för SKID ROW på Whisky a Go Go! Så vi var ju verkligen på gång, vi körde på riktigt. Men det vi gör nu är mycket bättre kan jag säga! Bandet han lirade med finns inte idag och jag försöker än en gång fiska om vilka de var men får nobben med ett rungande ”Nej, nej!” och ett fett skratt som talar sitt tydliga språk!
THE BJORN är däremot ett band som jobbat på riktigt fort. Sedan bildandet av bandet 2009 har det bara rullat på utav bara farten. - Det första jag gjorde när jag kom hem var att göra en studio hemma och spela in lite lokala band och sånt. Jag visste inte själv om jag längre ville vara frontman, så jag ägnade mig åt att spela in istället. Det var då jag träffade alla dessa killarna. Så jag ringde de som jag kände hade koll på läget, så när vi sen jammade och kände att vi klickade så bestämde vi direkt att vi skulle skippa göra en demo utan istället spela in det här i en riktig studio direkt. Det var då vi gjorde våran EP ”…From The Land of Ashes”. Så de fyra första låtarna var inspelade i Örebro och mixade av Ollie Olson (Robyn, TEDDYBEARS Sthlm) och sen var det bara att trycka den och ut och spela liksom, säger Björn stolt som att det vore det mest självklara valet att gå tillväga här i livet. Hur kom det sig att ni valde att jobba med Ollie då? Han har ju mest jobbat med helt annan typ av musik. - Vi kände väl egentligen att det är så många band som kör Göteborgsgrejen nu och vi kände ju att man faktiskt inte behöver göra det. Ollie är ju en fantastisk kille, där har man verkligen det med att man känner efter vad det är för person. Det var Mikael som först lärde känna honom och pratade lite löst med honom om att mixa EP´n och han var ju på direkt. Så vi fick chans att ”känna på” personen Ollie och blev ju exalterade av det faktum att han jobbat på andra sidan staketet. Han har ju bl.a. jobbat med Tupac. Han har ju en helt annan ådra i sig plus att när han lyssnar på oss så känner han samma som vi – vi är en ny grej, vi har inga gränser, vi har inte begränsat oss för hur vi skall låta. Vi visste inte vad det var för musik som skulle komma ut och det blev det här i slutändan. Att jobba med Ollie har öppnat helt nya dörrar för oss. Han hjälper oss mycket och är ett bra stöd, just nu drar Tyskland i oss och då har vi bollat med Ollie och han har fått sett dealen och hjälper oss även mycket med sådana bitar. - Från början var ju tanken att göra hela prylen helt indie att släppa skivan själva på eget bolag och att åka ut och spela. Vi har ljud och ljus själva och tänkte att vi kör våran ”rockklubb” och åker runt och spelar och säljer vår platta. Vi behövde inte ens lyckas med det här – vi skulle bara göra det för att ha kul. Men så skickade vi ett mail till Gain, är det någon man skall ha kontrakt med i Sverige så är det ju dem, och de hörde av sig direkt om att de diggade vad de hörde och var öppna för ett samarbete. Sen skickade vi över en singel som vi gjorde och då hörde de av sig direkt och erbjöd en deal. Så vi åkte till bolaget och pratade med dem och de föreslog såklart att vi skulle spela in fullängdaren i Göteborg, säger han med ett stort skratt! - Och vi satt där och kände på det, det hade ju varit skithäftigt men så kom vi ut genom dörren och kände att nej vi drar till Stockholm istället. Vi har väl egentligen tittat på vad alla andra band har gjort och så har vi gjort tvärtom istället. Medvetet såklart!? - Ja och sen får vi ju se hur länge det håller. Efter EP´n så hade THE BJORN en plan på att ut och lira en hel del och många spelningar var inbokade. Men precis innan bandet skulle bege sig ut – så hände det som inte fick hända. Bandets trummis bröt båda(!) armarna i en olycka i fjällen! - Ja den var fin! Ha ha… - Då hade vi ju bokat en massa spelningar och han fick för sig att åka till Norge för att träffa en tjej där och åka lite snowboard. Det sista jag sa till honom var att han skulle åka försiktigt och ta det lugnt. Då svarade han att han skulle göra det och att det var första gången i sitt liv som han känt så själv, med tanke på att han är rätt vild. Sen ringer han några dagar senare och ber mig sitta ner och jag sa direkt ”-Vad har du gjort nu!” – Jag har Brutit ena axeln och andra handleden!!!, blev hans svar. Jag kan inte torka mig själv…fortsatte han… Vad var första tanken som slog dig när han ringde och sa det här? - Vad fan skall man säga? Jag blev ju orolig för han är ju min kompis. Skall jag komma att hämta dig? Killen kunde ju inte torka sig själv, inte åka hem med tåget, inte något… Så han fick bo där med tjejen ett tag och hon fick ta hand om honom. Bra start på flörten! - Ja verkligen! De kände varandra som tur var och var redan ett par – en super tjej. Sen blev det ju den grejen att vi kan ju inte åka utan Jonas, vi ville inte ha in en annan trummis. Det fanns det ingen tvekan om – detta är inget session band. Vi kände ju att skall vi göra det här så skall vi göra det tillsammans, så vi avbokade hela grejen och satte oss och skrev nya låtar istället. Vi jammade fram material ihop. Så egentligen var hela den här incidenten lyckosam om man tittar tillbaka i backspegeln? - Ja verkligen!!! För tack vare det så fanns det ju material när Markus (Tagaris, boss på Gain förf. anm.) började prata om en deal. Vi var ju inte rädda att tacka ja till dealen för vi visste att vi kunde skriva låtar. Men när allt väl var påskrivet så blir det ju ändå full fart och material skall vara klart rätt snart. Så efter allt var klart så blev det fullt ös med att skriva material, boka studios etc. etc. Vi startade ju ett eget skivbolag och släppte ju via Rambo Music (underbolag till Gain). Så man lärde sig ju hela grejen om hur man gör en skiva från grunden!
”2011” är en mycket varierad skiva och låtarna har en stor spännvidd men låter ändå som ett och samma band när säcken knyts åt. Dessutom innehåller skivan bara starka låtar som står ut var och en för sig och som står på stadiga ben. Jag låter Björn bena ut varför plattan låter som den gör och hur den blev så stark. - Vi har ett groove tillsammans, när vi går in så blir det vad det blir. Vi har inga ramar för hur det skall låta utan när vi skriver material så är det sådant här som det blir. Vi älskar våra låtar och brinner för det här. Vi skriver inga låtar för imponera för världen, vi skriver låtar som vi själva diggar och tycker är bra. När vi är nöjda så kan vi ju bara lägga det på bordet och säga diggar du det här så är du en av oss och om du inte gör det så spelar det ingen roll för jag kommer lyssna på den här skivan och det är viktigt för mig. Jag vill kunna ha skivan i bilen och säga att vad ”gött”, vad bra den är, är det vi? Fan vad bra det är! Det är det viktigaste för mig! Jag vill inte ha en skiva i bilen där jag känner varför gjorde vi så? Men tillsammans hamnar vi aldrig där – vi styr varandra dit. Vi lägger våra egon åt sidan och känner efter om det blir bra. Hur blev du en så in i helvete bra sångare då?, kontrar jag snabbt! - Jag har ingen aning! Nu tänker jag berömma dig väldigt mycket och hoppas inte att du får hybris, men du har verkligen en röst som passar till väldigt mycket! Den är variationsrik och håller kvalitet rätt igenom. - Jag får tacka så hemskt mycket! Men jag vet faktiskt inte. Jag har haft olika konstellationer innan men det har aldrig varit så här tidigare. För den här musiken gör att jag kan sätta in alla mina tokigheter. Tidigare så har det varit ”-Detta är SOCIAL DISTORTION, sjung så här!”, ”-Detta är en alá METALLICA, men då skall jag sjunga så här!” Men här är det bara det här är vi och nu har man friheten att låta vad låtarna vill få fram. Man kan lägga in i rösten vad låten verkligen handlar om. Björn har alltid varit en sångare. Han är med sina 34 år äldst i bandet (eller som han själv säger – jag är gubben i bandet) medan de övriga medlemmarna är 25 år unga. När man samtalar med Björn Johansson träder det fram mer och mer hur passionerad han är till det han sysslar med, han brinner verkligen för den musik han skapar och man hör också hur viktig musiken är i hans liv. Hans år på andra sidan Atlanten har onekligen satt avtryck i honom för evigt! - När jag kom hem från USA så kände jag verkligen att jag skiter i det här nu! Men så såg jag ett avsnitt med Henry Rollins show och Ozzy Osbourne var gäst och så frågade Henry när han skulle gå i pension. Då svarede Ozzy ”-Att skall man gå i pension Henry så måste man ha något att pensionera sig till.” Då kände jag att va fan här kommer jag hem ledsen och kände mig blåst för att det inte funkade och trodde att jag skulle pensionera mig – det är omöjligt för det finns vissa grejer som jag bara måste göra! Musiken har en viktig roll i mitt liv! Han kom hem från USA 2003 och tog det lugnt ett tag efter att ha tappat sugen. Han ville inte ens göra musik under ett par år. - Min fru blev gravid och då kände jag att jag inte bara kan sitta här och vänta, tidigare så hjälpte jag henne med sin musik. Jag har varit med och småpillat i hennes musik lite här och var. Hon kommer från ett annat land och har spelats på radion en del med låtar som vi spelat in hemma i studion. Så jag har kunnat avreagera mig genom henne plus att jag spelat in en massa andra band. Det har varit riktigt kul! Men så när hon blev gravid och hon kände att hon ville ta paus då kände jag att jag bara måste göra något och det var då jag ringde de andra killarna och vi startade THE BJORN! Hans fru väntar nu deras andra barn och hennes musik går att avnjuta på www.myspace.com/natachavolk (Björn nämnder aldrig vad hans fru heter men med lite googlande finner man allt!). Just nu hoppas THE BJORN på att få släppa sin musik i fler territorium. De Tysktalande länderna lär troligtvis få ta del av plattan innan detta år är slut. De skall ta sig en tur ner för ett möte och se om herrarna där nere har det där ”rätta leendet” som de vill se hos någon som skall jobba med dem enligt Björn. Men en USA lansering vore väl på sin plats med din bakgrund!? - Jag har faktiskt inte kommit så långt i mina tankar och planer än. Jag skulle kunna tänka mig att åka till Kalifornien men då skulle jag behöva flirta lite med mina kontakter och testa musiken där. Alla grejer som hänt oss dessa år har hänt av en slump – vi har inga stora planer. Bandet håller redan på med material till nästa platta, som mycket möjligt skulle kunna släppas nästa vår. De skall lira i Göteborg på Sticky Fingers till after partyt för ”The Big Four” på Ullevi, en video till låten ”Locomotive” ligger på ritbordet och de hoppas på att lira ett flertal spelningar framöver. Innan vi lägger på är Björn dock noga med att påpeka att THE BJORN är ett band – kanske med tanke på att det till en början lät som att detta var ett soloprojekt. - THE BJORN är absolut inte bara jag!!! Bandnamnet kan antyda att THE BJORN är Björn men det är det inte! Det är fyra grabbar!!!
www.landofashes.com www.facebook.com/thebjornband
Daniel Eriksson
|
