DEATH DESTRUCTION
Att göra ett aktivt val är något som det ofta pratas om i dagens samhälle. Det var precis vad gitarristen Henrik Danhage gjorde när han lämnade tryggheten i EVERGREY för att satsa fullt ut på sitt hobbyband DEATH DESTRUCTION. Ett lyckat drag skall det visa sig efter att bandet rott hem ett majorkontrakt med Sony och nu släpper en vinyl EP som en aptitretare inför höstens debutskiva. Henrik förklarar här varför DEATH DESTRUCTION är så jävla bra och hur vänskapen med Tom S Englund blivit starkare efter att han lämnade sitt tidigare band.
- Jag skulle beskriva oss som ett svängigt hårt rockband med growlsång! Om man nu skall beskriva oss genremässigt. Som personer är vi dock fyra gamla kompisar som haft det här som en jävligt rolig grej under många år och för ungefär två år sedan bestämde vi oss för att lägga in en växel och göra någonting med det. Så att det inte bara var ett fylleband som repade någon gång ibland, skrattar den alltid lika glade Henrik Danhage när han skall beskriva vilka DEATH DESTRUCTION är – detta nytillkomna stjärnskott på den svenska metalhimlen. Hur kom det sig att ni ville ta steget ifrån att bara vara ett fylleband till att bli ett seriöst band då? - Jag kommer ihåg en grej, det är säkert inte avgörande, men en grej som alltid kommer att vara kvar hos mig. Det var när jag och Jonas (Dahl, trummis) var ute på turné med EVERGREY. Vi brukade alltid ha på musik i logen och den stod på även medan vi spelade, så när man kom tillbaka till logen så fanns det redan musik och party där på något sätt! Och en gång stod det på en gammal demogrej som vi hade gjort och både jag och Jonas kom först ner till logen och vi kände båda två att detta är ju för bra för att bara våra vänner och vi skall höra detta. Det var då vi började diskutera att vi kanske borde göra detta till ett seriöst band istället för enbart ett sidoprojekt. Det var då även tanken och handlingen blev på allvar! Demon som Henrik pratar om var redan inspelad för fem, sex år sedan och detta i sin tur kan vara en stor fördel enligt gitarristen nu när det då är dags för både vinyl EP släppet ”Fuck Yeah- Live EP” (Columbia) och höstens fullängdsdebut som är tänkt att släppas 25:e augusti! - Det är ju en stor fördel när man skall ge ut den första skivan, att man haft så många år på sig att skriva material. Många av våra låtar nu har ju hängt med under många år. DEATH DESTRUCTION bildades av de båda före detta EVERGREY medlemmarna Henrik och Jonas. I början var även EVERGREYs keyboardist Rikard Zander med. - Vi sysslade med detta på kvällarna samtidigt som vi spelade in en platta med EVERGREY. Vi hade ju tillgång till studion och så och det blev väl egentligen bara en låt som Rikard var med på, men det var oerhört skönt att få använda de hårda riffen – det var jävligt befriande. Det var så det började och sen har det rullat på. DEATH DESTRUCTIONs musik påminner om såväl MESHUGGAH och inte minst PANTERA. Det är hårt, brutalt och stundvis svängigt. - Hedrande. Men det är riktigt bra band du nämner men det kommer aldrig att komma några sådana band igen. MESHUGGAH är ett av världens bästa band och PANTERA var ett av världens bästa band! Riktigt hård rock och metal. Jag ser oss mer som ett hårt rockband. Inte nödvändigtvis ett dödsband eller så, utan vi ser oss mer som ett ZZ TOP på elva! - Det är det som jag tycker om många sådana här band. Jag försöker hålla oss från PANTERA referensen för det kommer aldrig komma ett sådant band igen som spelar sådan metal. Många fattar inte att det inte räcker med ett riff som är lite småbluesigt eller skitigt. Det viktiga är att man har en jävligt duktig trummis och en fantastisk bassist som kan hålla gunget i det! Många metalband är så jävla statiska, det finns inget sväng och det fokuseras så mycket på att det skall vara tajt med metronom och sånt. Man skall ju slappna av och lira istället! Svänget är jävligt underskattat i dagens metal, utbrister Henrik upphetsat innan han frenetiskt på sin goa göteborgska fortsätter. Det är därför MESHUGGAH rockar så hårt. Det är så jävla hårt men det är sånt gung i det. Vi för EPn på tal, den är tänkt att släppas dagen efter att denna intervju är gjord och Henrik är minst sagt lyrisk.
- Det
känns som när man skall ta sitt barn till skolan första skoldagen!,
skrattar han glatt!
Det är få nya band förunnat att få sig ett kontrakt så fort det satsas seriöst. Att dessutom få det med ett bolag som har resurser och kapacitet att pumpa på rejält för att få en snurr kring ett nytt band är idag nästan en omöjlighet. Dock har det, säkert till mångas svenska avundsjuka, öppnats stora dörrar för DEATH DESTRUCTION omgående. Bandet är signade till anrika skivbolaget Columbia som ligger under Sony Music vilket gör att både förutsättningarna och möjligheterna ser minst sagt stora ut för Göteborgsbandet! Hur kom det sig egentligen då att DEATH DESTRUCTION lyckades få denna jätte på kroken direkt? - Det kommer sig av att de var uppe på vårat gig på Getaway Festivalen i Gävle ifjol och det blev hand skak redan en och en halv timme efter att vi hade spelat. Men det var ju som sagt skakandet utav händerna sen så började ju förhandlingarna och de tog ju lite längre tid. Nu är ju grabbarna i denna nya akt i och för sig inga duvungar. Både Henrik och Jonas kommer ju från EVERGREY och de övriga två medlemmarna som vi ännu inte nämnt är heller inte några helt okända gossar. Bassisten Fredrik ”loppan” Larsson huserar till vardags i HAMMERFALL och sångaren Jimmie Strimell plågar även sina lungor i DEAD BY APRIL. När jag frågar Henrik om han tror att detta påverkade att de fick ett kontrakt med Columbia blir han först alldeles tyst innan det till slut kommer ett svar. - Nej! Det tror jag inte. Det var en av de första grejerna som våran A&R David Mortimer-Hawkins på Sony påpekade omgående – det gagnar inte oss alls att ha ett litet löjligt klistermärke ”featuring members from…” sittande på plattorna, för det här låter ju inte alls som något av vad de andra banden gör! Fansen till de andra banden kommer säkert checka in det här ändå och antingen så gillar dem det eller så gillar dem det inte det. Det här är ju ett nytt band och vi vill stå på egna ben! - Man går ju inte i säng med ett så stort skivbolag på gamla meriter – det är ju nytt som gäller!, konstaterar Henrik krasst. - Möjligtvis att de kom och tittade i första stadiet p.g.a. det men jag vill ju inte bli förknippad med något av de andra banden alls! Ni blir ju i alla fall ett av Sonys hårdaste band i stallet! - Jag skulle nog vilja säga att vi är det hårdaste, i alla fall i Skandinavien, replikerar Henrik snabbt! Ni blir inte för hårda för dem? - Nej, det är ju det som är häftigt med ett sådant här bolag. Fast ”hårdast” är tröttsamt. Alla band säger alltid ”att våran nästa skiva är så jävla hård” trallalala la… Jag tycker inte att vi är så jävla hårda, men vi är fruktansvärt svängiga och vi har världens bästa growlare – det är därför det uppfattas hårt. Det är svänget och trycket som gör det. Hellre ligga på Sony och vara ”bandet” än att ligga på ett traditionellt metalbolag och vara ett av månadens tio släpp som bara åker ner i en skivback. På bolaget så är vi ju jättehårda och det är bara jättebra för oss att det är vi som är det! Antar att det finns en tanke på USA lansering? - Ja herregud! Det är ju verkligen en kontinent som vi vill in på. Man kan nå ut till många lyssnare i hela Nordamerika och de har mycket speciella fans. Vi vill ju dit. Det är ju också väldigt enkelt att turnera i USA också. Hittar du en chokladbit som du tycker om så får du tag på den varje dag under hela turnén sen. Samma sak om något går sönder – du får tag på det. Alla städer ser ju likadana ut med sina köpcenter och sina kedjor så det är väldigt bekvämt att turnera där. Medan Europa är helt fantastiskt på ett helt annat sätt. Mycket mer upp och ner inom länderna. - USA är som sagt en stor marknad och vi kan mycket väl ta oss in där och få en bra position. För jag tycker verkligen inte att vi är ett dussinband utan vi sticker ut, slår sig Henrik själv på bröstet! Men något tålamod finns inte enligt Henrik! - Singeln är jätteviktig. Hela samhället är ju sådant nu, allting måste börja flyga ganska snabbt. Det är inte som BON JOVI som kunde få på sig tre skivor att hitta sin egen kostym eller en Bruce Springsteen eller så. Samhället är ju sådant här idag oavsett om det är musik eller idrott. Du skall vara först på bollen och ha ett fullsponskontrakt innan du fyllt femton annars är det kört! Det är ju jävligt hemskt med tanke på att många blommar senare. Fördelen med oss som band är ju att det är fans och lyssnaren som bestämmer om de vill ha produkten. Det låter tråkigt men det är ju så det funkar. Producenten Roberto Laghi spelade in skivan och trodde på bandet utan att de ens hade skrivit kontrakt, dessutom låg han ute med hela inspelningskostnaden tills kontrakt var skrivet. Något som får Henrik att tänka till. - På så vis är jag glad att jag fyller 38 år i sommar och inte 22! Det är ju en grym grej med att vi spelat i andra band och att alla har turnerat. Dessutom är vi ju alla gamla vänner, det kommer inga mörka överraskningar för oss. Vi har ju känt varandra i evigheter. Jag och Fredrik har känt varandra i femton år. Jonas har jag känt kortast tid och vi har känt varandra i tio år. Förutsättningarna är ju helt annorlunda med tanke på den ålder vi har. Vi har vår grej nu och det känns så jävla skönt. Om vår grej inte flyger nu så kan vi faktiskt inte skylla på någonting. Det är lite mörkt och kanske lite hemskt men samtidigt spännande. Att vi kanske kan få kliva på denna turnébussen i USA t.ex. och vi har tagit oss dit för egen maskin alla fyra. Det är liksom ingen annan som har varit med och bestämt och haft bandet längst. Det är bara vi fyra! Med tanke på eran ”All-Star”-stämpel, tror du att det kommer vara svårt att hålla ihop bandet i framtiden? Ett snabbt svar kommer! - Nej! Det tror jag inte. För att vi…, en tankepaus avbryter det hela innan Henrik fortsätter, Jag och Jonas gjorde ju ett aktivt val – vi slutade ju i EVERGREY och det kan vi ju inte kräva av de andra, men vi är nog så naiva allihop att vi tror att det får lösa sig helt enkelt. Vi har samma management alla tre banden och det underlättar ju det hela, det blir ju enklare och vi kan motverka orosmoln som kommer på horisonten. Det får lösa sig helt enkelt! Vi mår för bra för att sitta och tänka vad som kan hända. Det viktiga är att veta var vi fyra har hjärtat någonstans och det vet vi fyra var det sitter. Det andra är grejer som får lösa sig helt enkelt.
- Det är ju egentligen helt odramatisk. Vi är ju fortfarande jävligt bra vänner jag och Thomas (S Englund) och Rikard. Även Jari (Kainulainen) också. Men det måste vara roligt, det måste finnas en kärlek till det man gör om man skall sitta och vara borta hemifrån och tycka att det är värt det. Jag tyckte inte det! Jag mådde inte bra och kunde inte uppskatta det. Då var det bättre att bryta och fortfarande kunna vara vänner istället för att det skulle bli en massa skit. Vi har varit vänner så länge och upplevt så mycket ihop och det vill jag ha kvar och det är för mig viktigare än något jävla band! - Så jag är jätteglad att jag inte spelar i EVERGREY längre! Jag blir också jätteglad när jag hör deras nya skiva (”Glorious Collision”) och att de har tagit sig vidare. Plus att de har tre nya killar som älskar att spela i EVERGREY istället för två som inte gör det. Den nya skivan är riktigt bra och jag hoppas verkligen att den går genom taket för dem och att det går riktigt bra! Ingen skulle vara gladare än jag!, rabblar Henrik på uppriktigt. Var DEATH DESTRUCTION en anledning till uppbrottet? - Ja herregud! För mig var det ju det. Det är så jag vill känna när jag står och spelar musik – total frihet! Inte att jag inte hade det förut men Tom har alltid haft veto i EVERGREY och så är det och det har ju funkat och varit jävligt bra. Men i det här bandet så är det på ett annat sätt. Ingen kan spela gitarr bättre än mig i DEATH DESTRUCTION, inget vet bättre än mig hur gitarren skall låta i DEATH DESTRUCTION! Och när jag gör det så har jag tre som står och backar upp mig och som tycker att jag är världens bästa gitarrist i DEATH DESTRUCTION. Så det är klart att det blir ett helt annat självförtroende när man spelar. Och så är det med de andra också, ingen kan spela bas bättre än Fredrik i DEATH DESTRUCTION… - När vi kommer med saker så känner vi på det tillsammans, det finns ingen färdig basgång etc. Alla är delaktiga och drar sitt strå till stacken. Det är ju när alla är delaktiga som det blir bra! Skulle du kunnat spela både DEATH DESTRUCTION och EVERGREY samtidigt? Lång tystnad följer… - Anledningen att vi inte drog igång tidigare på allvar var ju av respekt för EVERGREY. Men samtidigt så blir man ju inte yngre och jag är ju viktigast för mig på samma sätt som Tompa är viktigast för Tompa eller du är för dig, konstaterar Henke. - Det viktigaste för mig är att jag mår så bra att jag är en bra man, en bra pappa och en bra vän, än att du skall må 100% bra och vara bekväm! Jag fick faktiskt ett sms av Tompa häromkvällen. Han hade sett på en av våra videobloggar ifrån studion och han hade sagt rätt ut till sig själv ”- Fan va gott det är att se er!”, och skrev att nu får vi höras snart igen. Och vi hörs minst en gång i veckan. Det är så enkelt, Har man inte tid att snackas vid så får man skicka ett sms. Det är bara Tompa och Hinken då – det är inte Tom S Englund och Henrik Danhage! Jag tror att han var jävligt trött på ”Henrik Danhage - leadguitar player” i EVERGREY och jag var jävligt trött på Tom S Englund! Men Tompa älskar jag! Och det är han jag har igen och han har Hinken igen. Kändes det som att ni räddade det ni hade då när ni gick skilda vägar? - Absolut!. Folk blev ju oroliga också men jag tycker vi skötte splittringen suveränt. Nu skall vi ju spela två festivaler ihop i sommar och då får vi två bra tillfällen att kunna hänga ihop och dricka öl, säger Henrik med ett leende. Blev du trött på EVERGREYs lugnare musik? - Nej, det var just det jag älskade med bandet. Det kunde rocka på och så kunde det komma riktigt lugna partier. Det är det jag gillar med EVERGREY – det kan vara ganska hårt men samtidigt väldigt mjukt och känsligt. Jag tycker jag är lyckligt lottad som har spelat ihop med Sveriges bästa sångare, vilket jag tycker att Tompa är. Det finns ingen som kommer i närheten av honom när det gäller att sjunga och nu spelar jag med världens bästa growlare som bara krossar alla andra. Det är fan i mej bra jobbat och jag är jävligt stolt av att ha varit en del av det och att vara en del av det. De är lika grymma fast på helt olika sätt Tompa och Jimmie. Är det du som skriver det mesta av DEATH DESTRUCTIONs material? - Nja, de sista två, tre låtarna vi gjort demos på nu är det nog 95% Jonas som skrivit. Jonas är en djävulskt bra gitarrist och musiker. Han är inte en typisk trummis som bara bryr som att spela trummor. Han är djävulsk duktig på musik! Han och jag gör den mesta musiken och Jonas och Jimmie gör sången sen kommer jag och loppan in och säger bu eller bä. Det är samma där, vi har hittat en bra formel för det hela. Vi är verkligen ett band som gör det mesta ihop. Det är den riktiga Henrik Danhage vi ser i DEATH DESTRUCTION då? - Ja, men det var mycket som var riktigt med det jag gjorde i EVERGREY också men det var mycket kompromiss ibland. Det är okej att kompromissa för att det skall bli bättre men inte okej att kompromissa bara för att kompromissa. Jag är mycket tryggare i min roll i det här bandet även om jag aldrig kände mig otrygg i EVERGREY. Men här kan jag göra precis som jag vill när jag spelar – det finns inget som stoppar mig!!!
www.myspace.com/deathdestructiongbg
Daniel Eriksson
|
